BÅSA
svarade 1540 för 3 skattmarker, jämnt fördelade mellan nio bönder med 1/3 mark för envar. Bondetalet bestod in på 1560-talet, men var 1570 minskat till sju. Sex hemman återstod 1592, bland dem ett öde, fem 1601-13, från 1619 fyra hemman. Det stora antalet bönder kring 1500-talets mitt är kännetecknande för skärgårdens fiskarbyar; minskningen kan bero på att genom landhöjningen fisket gick tillbaka och lantbruket fick övervikten i byns hushållning. En sådan förmodan får stöd av skattmarkernas jämnhet, som svarar mot den inom ett fiskelag naturliga jämlikheten, och av den däremot kontrasterande olikheten i tiondens och komålssmörets fördelning, vilken röjer stora skiljaktigheter mellan hemmanens åkerstycken och djurbestånd.
Skattmarker 1540-43
Clemett Persson 1/3
Oleff Larsson 1/3
Peder Andersson 1/3
Peder Larsson 1/3
Jacop Ionsson 1/3
Jacop Persson 1/3
Jacop Nilsson 1/3
Jons Michilsson 1/3
Jons Larsson 1/3
3
Tionde 1557, vackor råg korn
Per Clemetzson 6 6
Per Andersson 5 5
Pouel Olsson 6 5
Michel Jönsson 6 5
Bengt Hansson 3 3
Oleff Larsson 3 2
Bengt Persson 3 2
Jöns Michelsson 2 1
Knuth Jönsson 2 1
36 30
Komålssmör 1556 marker
Clemet Persson 6
Oleff Larsson 4
Oleff Olsson 7
Per Andersson 4
Bentt Persson 1
Bent Hansson 4
Michel Ionsson 7
Knut Ionsson 2
Jons Michelsson 5
40
Från 1570 belyses bolåkerns fördelning genom byamålet eller stångtalet:
1570 stänger: alnar
Påvel Olsson 4:5
Per Clemetsson 4:5
Oleff Larsson 3:5
Matts Hansson 3:1
Bengt Persson 1:1
Jörenn Bengtsson 2:-
Matz Sigfredsson 3:1
S:a stänger 23
1601 stänger
Siffredh Larssånn 5
Erich Madzssånn 5
Oluff Nielssånn 5
Madz Jennssånn 5
Eschill Ollssånn 4
24
1623 stänger
Henrik Mattsson (Klemets) 5
Nils Olofsson (Nickles) 6
Hans Jörensson (Jofs) 9
Matts Jörensson (Jeppas) 4
S:a 24
(För Henrik står 7 stänger, men därav 2 utgörande ödesjord i Kjulböle.)
Av bondenamnen före 1623 upptas här nedan endast de som med sannolikhet kan anknytas till något av de senare stomhemmanen.
Nickles
Olof Nilsson 1600-01
Påvel Nilsson 1606-19, men 1609 ersatt av nästföljande.
Nils Olofsson 1609, 1622-35; tilldömdes vid vintertinget 1622 en stång jord, som Erik Tomasson i Höstnäs "olagliga i långan tid på en holma oskattat brukat haver"; skrevs i mantalslängden 1636 som en "gammal utlevad man".
Sigfrid Nilsson 1636
Olof Nilsson 1645-76, med hustru Anna 1654-76.
Henrik Larsson 1680-98. Gift 1:o med Brita, mantalsskriven 1680, 1681 angiven som död; 2:o med Kirstin 1687-93. Hemmanet skrives i 1687 års jordebok som sergeants frihemman av 2:dra kaptenens kompani i Nylands infanteriregemente, blev 1695 sergeantsboställe under samma regemente, men fram till 1720-talet saknas besked om här bosatta militärpersoner. Hemmanet var av krononatur, liksom de övriga i byn, dess åbo kronobonde.
Anders Mattsson, f. 1665, bonde 1706-12, kyrkskriven 1723 som landbonde, men i 1719 års ryska skattelängd och i mantalslängden 1724 ersatt av nedannämnda son, bodde sedan kvar som inhysing. Gift 1:o med Anna, skriven 1706-12; 2:o med Kirstin, f. 1675, skriven 1723-24.
Henrik Andersson, den föregåendes son, landbonde 1724, med hustru Maria. Enligt kyrkboken tjänade båda senare i Ingå hos "Cap. v. Beker" (kapten von Becker?).
Innehavare av bostället
Under tiden för den ryska ockupationen anges (Wirilander) tre sergeanter såsom anknutna till detta boställe, fastän de av förhållandena måste ha varit hindrade att befatta sig med det:
Otto Christoffer Schulman, innehade befattningen 29/12 1717-21/6 1718.
Nils Holst, innehade befattningen 21/6 1718-15/7 1719.
Thomas Rönroth, innehade befattningen 15/7 1719-1722.
Den sistnämnda kan efter fredsslutet 1721 ha tagit bostället i besittning, men direkta vittnesbörd därom saknas. De följande innehavarna av sergeantsbostället hade ofta nog en högre militär grad än sergeantens.
Anders Fröling, fänrik, innehavare 1722-17/7 1728 (då han fick avsked på grund av överskriden permission). Vid syn 10/8 1723 befanns bostället erfordra fem års frihet, det innevarande året oberäknat, men ännu 19/2 1725 hade besked om friheten ej fåtts. Vid ting sistnämnda dag kärade Fröling till sina grannar i Båsa by, beskyllde dem för att föregående höst ha släppt in sina hästar och oxar i åkern och låtit dem uppbeta hans gräsväxt på renarna. Samma år lånade han av en bonde (Claes Hindersson) en halvtunna råg, för vars återbetalning han stod till svars vid tinget i maj 1726. - Till hans tid hänför sig möjligen de landbönder, som i kommunionboken 1723-38, utan närmare tidfästning, är skrivna efter ovannämnda Henrik Andersson: Erik Hansson med hustru Anna, Johan Henriksson med hustru Marta. - Kyrkboken nämner jämte Fröling hans fru Lisbeta, båda (tydligen 1728) "bårtreste til Swerige".
Gotthard Georg Böning, fänrik, innehavare 17/7 1728-29/7 1732 (avsked), ej kyrkskriven här. Som arrendator nämnes i 1729 års mantalslängd kapten Torvigg, vars folk gick till adlig disk och duk och alltså var fritt för mantalspengar. Enligt kyrkboken hette hans fru "Mäter" (Mether?), och paret hade en son Jacob Johan samt en "finsk" piga. Med en landbonde Johan Carlsson ingick Böning vid Michaeli 1730 ett två-årigt kontrakt, vars giltighet han 1/9 1732 av särskilda skäl förlängde till midfasto (4/3) 1733, ehuru han redan i juni hade förbundit sig att överlåta sergeantsbeställningen, och därmed bostället, till nedannämnda efterträdare. Överlåtelsen av bostället skedde i oktober 1732, mer än två månader efter den officiella växlingen av tjänsteinnehavet, vid en syn förrättad av löjtnanten Mauritz Johan von Gertten. Då denne lät bonden visa fram sitt kontrakt, kände sig tillträdaren, sergeant Jonas Streng, bedragen genom fänrikens tilltag att framskjuta bondens fardag, utgöt sin förbittring i hårda ord, men tystades av löjtnanten. Han blev vid vintertinget 1733 av fänriken anklagad för ärerörigt tal, men utredde med vittnen att ändringen av fardag hade gjorts sent och försåtligt, varpå saken slöts med förlikning. Tydligen slöt Streng nytt kontrakt med landbonden: Johan Carlsson mantalsskrevs här ännu 1734, med hustru Beata.
Jonas Streng var son till kyrkoherden i Jämsä Jonas Streng och född 17 , död 6/10 1765, ?? innehade sergeantsbefattningen och bostället 29/7 1732-25/5 1741 (avsked). Han återkom hit 1742 som "landbonde" under efterträdaren - och även under dennes efterträdare - skulle haft sin fardag 14/3 1743, men nödgades stanna kvar emedan landet då var ockuperat av den ryska makten, och fortfor sedan med nytt kontrakt att förestå bostället t.o.m. 1745. Han tillträdde 1747 Jeppans hemman i samma by; därunder antecknas nedan hans vidare personalia.
Erik Taxell hade sergeantbefattningen 25/5 1741-19/5 1742, torde till följd av kriget ej mycket ha befattat sig med bostället.
Randelin, fältväbel, nämndes (vid rättegång 1747) som mottagare av ränta vilken Jonas Streng såsom landbonde på bostället erlade, sannolikt för senare halvåret 1742 och förra halvåret 1743. Obekräftat är dock om han mottog denna ränta, 17 daler smt, som innehavare av bostället eller annars såsom befullmäktigad av regementet (jfr nedan).
Mårten Johan Sjöholm, fänrik, senare drabant, krävde (vid vinter- och hösttingen 1747) Jonas Streng på boställets ränta för senare halvåret 1743 och hela år 1744, vilken tid han angavs ha varit dess innehavare. (Texten i domslutet 30/10 1747 synes antyda, att den av Randelin mottagna räntan gällde år 1744 och av honom mottogs på den frånvarande Sjöholms vägnar.)
Carl Anton Bröjer skall (enl. Wirilander) ha haft befattningen från 29/9 1743 - vilket synes oförenligt med ovanstående uppgift om Sjöholm - och ännu 1746.
Jonas Hillerström, förmodas kommen från ????, hade befattningen 1757 och till 15/5 1750. Han fick 1/4 1752 - i domboken kallad fänriken Johan Hilleström - tingsintyg om att han den tid han bebott bostället i Båsa "såsom ock eljest" hade "fört ett ärbart, fredsamt och stilla leverne, ehuru hans villkor varit i sig själva mycket svaga och trånga". Hillerström mantalsskrevs här ännu 1751, då med en hustru Maria.
Carl Christian Stichaeus, 17 adlad Segersvärd, hade befattningen från 15/8 1750 till 17/8 1766, dock med ett avbrott 30/9-21/12 1765. Vid vintertinget 1755 var han instämd att svara Jonas Streng om en ängsrödja på Brännäset, omkring 1730 svedjad för Jeppas hemman men sedan inkräktad av Nickles; målet upsköts emedan Stichaeus var kommenderad att marschera till Helsingfors för fästningsarbete, och likaså uppsköts det 1756, i april för hans sjukdom, i oktober för att han i någon angelägenhet var rest "åt Åbo sidan". Ängen återbördades redan 1755 under Jeppans, men om efterräkningar av dess brukande under bostället tvistades ännu efter Stichaeus - Segersvärds bortovaro 1757-62 i det pommerska kriget. Sergeanten angavs i mars 1756 vara ogift, bötfälldes för tredje resans lägersmål och dömdes att betala barnaföda för ett 1755 i Båsa fött barn. Efter återkomsten från Pommern hävdade han, enligt uppgift under äktenskapslöfte, sin tjänarinna Sara Palicander, klockardotter från Ingå, och skyddade sig för fjärde resans skärpta straff genom att två gånger smuggla henne över till Reval, den ena kort före barnets födelse, som inträffade 28/5 1764, den andra omkring tre veckor efter det hon i juni s.å. hade mot hans vilja återvänt till hemtrakten; han försåg henne, som ej var läskunnig, med en falsk namnsedel att uppvisa i Reval. Saras barn inackorderades hos bondfolk i Revals omnejd och dog 2-årigt i mässling; till följd av Segersvärds manipulationer måste Sara åren 1769-1772 flerfaldigt möta upp vid ting för att fria sig från misstanken att ha mördat barnet. Vid urtima ting 7/9 1769 nämndes Segersvärd som avliden, och sannolikt var han död redan 1768, då Sara vågade för andra gången återvända från Reval. Under sin sista tid var han gift med Maria Elisabet Streng, fänrik Jonas Strengs dotter, som 1775 var änka "i ganska fattigt tillstånd" och av en senare innehavare av bostället, fänrik Lars Jägerhorn, krävdes för mannens "eftersatte skyldige förbättringar"; hon ses senare omgift med viceauditören Carl Snock. - En landbonde Erik Eriksson, med vilken Stichaeus slöt kontrakt 13/3 1753, dog 1759; möjligen vara han samma landbonde Erik, som skrevs här redan 1751.
Adolf Aminoff hade Segersvärds befattning under den ovannämnda mellantiden fram till 21/12 1765.
Johan Petter Hästesko, fältväbel, hade befattningen 30/10 1766-31/12 1770 (avsked).
Båsa - Klemets
Erik Hansson, bonde 1706-24, med hustru Maria 1706-12. Skattade 1719 till den ryska makten.
Henrik Ersson, den föregåendes son, f. 1705, d. 1775, bonde 1729-75. Gift 1:o senast 1729 med Ingeborg, d. före 1751; 2:o före 1765 med Märta Johansdotter, f. 1732 i Konungsböle, hon 1775 omgift med nästföljande och d. 17 .
Henrik Abelsson Berg, f. 1740, bonde 1775 genom gifte med förenämnda Märta Johansdotter, värjde vid hösttinget 1781 sin besittningsrätt mot nedannämnda styvsvärson, synes ha trätt tillbaka före 1800.
Erik Barman, f. 1750 i Barsgård, gift 1781 med ovannämnda Henrik Erssons enda arvinge Maria Henriksdotter, f. 1764 i Båsa, d. 18 .
Båsa - Jofs
Erik Ersson Boström, den föregåendes (bond. Erik Hanssons) son, f. 1752 i Båsa, bonde 1790-18 , tillträdde hemmanet enligt avtal vid bouppteckningen efter fadern 8/6 1790, mot en lösen av 100 rdr till syskonen. Gift senast 1791 med Caisa Ersdotter, f. 1765 i Ingå, d. 1818.
Båsa - Jeppas
Fredrik Geor Kempfe, kapten, f. 1732, d. 2/5 1805, köpte hemmanet 30/7 1785 för 722:10:8 rdr sp. av mamsell Ebba Rebecka Streng. Gift senast 1784 med Catharina Margareta Stobé, f. 1784 på Sveaborg; hon flyttade 1810 som änka till Helsingfors.
Gabriel Ring, kyrkoherde och prost i Karis (s.), köpte 12/11 1805 hemmanet för 1333:16 rdr banco av änkefru Cath. Marg. Stobé. Han förblev bosatt på Karis prästgård till sin död 1808, höll i Båsa en landbonde Samuel Gran, f. 1754, hit från Tenala 1805 (1806?); gift med Greta Hansdotter, f. 1750, d. 1808.
Rågö torp (i 1805 års kommunionbok fört under Jeppans)
Henrik Holmström, f. 1763 i Ingå, med hustru Stina Boström, f. 1769 på Bredäng, hade en son född på Rågö 1809.
Barsgårds bol
BÅSA
svarade 1540 för 3 skattmarker, som jämnt fördelades mellan 9 bönder, 1/3 mark för envar. Antalet 9 stod sig in på 1560-talet, men hade 1570 minskat till 7. Redan 1550-talets tionde och smörskatter visar stora olikheter mellan hemmanen, och fastän de två fattigaste 1570 är borta, så visar också jordfördelningen då en påfallande ojämnhet. Byns 23 stänger fördelas sålunda:
4 5/6
4 5/6
3 5/6
3 1/6
1 1/6
2
3 1/6
År 1592 återstår 6 hemman, av vilka ett, Anders Bengtssons, anges som öde. Minskningen fortgår, och vid nästa steg märks en strävan till utjämning av hemmanens storlek - men vid följande steg uppstår nya olikheter. Medan antalet hemman sjunker, stiger både skattmarks- och stångtalet:
1601: 3 1/2 skattmk, 24 stänger
Siffred Larsson 5 stgr
Erik Mattsson (Jost?) 5 stgr
Olof Nilsson (Nickles) 5 stgr
Matts Jönsson (Klemes?) 5 stgr
Eskil Olsson (Jeppas?) 4 stgr
1623: 4 1/3 skattmk, 26 stänger
Henrik Mattsson (Klemes) 7 stgr
Nils Olofsson (Nickles) 6 stgr
Hans Jörensson (Jost) 9 stgr
Matts Jörensson (Jeppas) 4 stgr
Av fyra hemman består byn intill vår tid; för deras bruk svarar:
Nickles
Nils Olofsson 1623-
Olof Nilsson 1645-76
Henrik Larsson 1680-93
Anders Mattsson 1706-12
Militeboställe, se s.
Klemes
Henrik Mattsson 1623-50
Matts Hendersson 1656-72 1
Hans Henriksson 1676-81
Hindrik Hansson 1683-93
Erik Hansson (bror t. föreg.) 1706-19
1 Om hemmanets ödesmål omkr. 1675 se Hultman, Henry, 333, 340
Ödeslängden 1676 (FRA 8017, fvl. 1876 r.v.) har i kol. upptagna 2 hm i Båsa: Mats Hinders 1/3 mtl, Hans Hinders. 1/4 mtl
Jofs (tidigare Jost)
Hans Jörensson 1623-
Jören Hansson 1645-56
Hans Jöransson 1666-87
Jöran Hansson 1693-1719
Jäppans
Matts Jörensson 1623
Jacob Eskilsson 1645-66
dennes styvson
Matts Hansson 1668-87
Nils Hendersson 1693
Henrik Nilsson 1706-19