GÄSTERSÖ

saknas i de äldsta jordeböckerna; namnet möter tidigast i 1549 års näbbskatteregister - om man frånser personnamnet Gesta Cristin av 1392, som anses innehålla önamnet i förkortning. Dess osynlighet i jordeböckerna har man försökt förklara med att jorden tidigt hade fått frälsenatur, men däremot talar att det såväl i längderna över f.d. kyrkliga skatter som i 1571 års sölvskatteregister är hänfört till Barsgårds bol, inte till frälsebolet. Gästersö inbegreps 1563 eller kort därefter i en förläning av fyra hemman, som Erik Arvidsson (Stålarm) till Grabbacka, Nils Grabbes svärson, mottog av hertig Johan. Förläningen betydde skattefrihet "på behaglig tid" för jord som förut tillhörde mottagaren, men 1587-88 säges den vara given på livstid åt Eriks änka, Beata Grabbe. Hemmanen var, utom Gästersö, Bältar i Sannäs och två i Kroggård, som Nils Grabbe hade förvärvat; troligt är att de två förstnämnda blev under svärsonens tid (efter 1549) förenade med Grabbacka jordkomplex. En egendomlig ovisshet präglar Gästersös framträdande i böckerna: i 1565 års matskottslängd antecknas därom "Erik Arvidsson haver frälse uppå", och liksom för andra frälsehemman sättes dess komål och näbbskatt till 0, men 1566 saknas anteckningen, och de nämnda skatterna uttaxeras som för vanliga skattehemman; det var Erik Arvidssons dödsår, och änkan hade tydligen inte hunnit få sin förmån bekräftad.

Gästersös uteslutning ur jordeböckerna 1540-43 beror möjligen på ett långvarigt ödesmål. En annan möjlighet är att det, liksom vid samma tid t.ex. Knopböle, bildade skifteslag med en grannby och innefattades under dess namn - i detta fall Rösund, som 1540-43 har fyra bönder, men i 1549 års näbbskattslängd endast två; två andra är skrivna under Gästersö och en på Långö (s.). Dock saknas här den bekräftelse, som består i att samma bondenamn återkommer under växlande bynamn - vilket kan bero på att nya bönder trätt till under ifrågavarande sex år. Mera betänkligt för denna hypotes är, att skattmarkerna för Rösund inte minskas med bondetalet - om man inte får tro att efter Gästersös avskiljande skattetalet för Rösund återställdes med hänsyn till stora tillandningar vid dess långgrunda strand i norr? Stor kan Gästersös eventuella andel i Rösunds verkliga skatteförmåga inte ha varit, ty ännu vid 1600-talets slut förklarades det, trots inträffad tillandning, ge en ytterst mager avkastning i åker och äng.

De två lägenheterna på Gästersö beboddes 1549 av Mårten Olsson och en änka Karin - den förre måhända son till en i Rösund 1543 nämnd Olof? Redan 1551 är Gästersö ett enstaka hemman och förblir så allt framgent. Egendomligt nog ses t.o.m. 1556 de två namnen Mårten och Karin växelvis. Från 1557 har Gästersö samma villkor som några utskärshemman; att i tonde i stället för säd erlägga en fjärding strömming, i klockareränta 1/2 öre (s.).

Under åren 1558-59 är bondenamnet årligen ombytt: Tomas Eriksson, Tomas Olsson, Erik Olsson, men då det första sedan återkommer och består t.o.m. 1571, så torde de två andra endast vara oordentliga skrivares misstag.

Tillfälligt är Gästersö 1570-71 i tiondelängderna hänfört till frälsebolet, men i de till en del skatteböcker fogade listorna över frälsegods upptas det inte - inte heller efter det att Sigismund 30/6 1594 har för Arvid Eriksson Stålarm bekräftat förläningen av de fyra hemmanen. Men besittningen ansågs nu ärftlig och åtföljde länge Grabbacka säteri, först under Arvid Stålarms bror Axel, sedan under dennes ättlingar, dock så, att från 1630-talet hemmanen i Kroggård gjordes till ett särskilt säteri, tidvis disponerat av medlemmar av familjen på Grabbacka, på 1680- och 90-talen av Axel Stålarms sondotter Beata, gift med kapten Gerhard Magnus von Löwe. På deras arvslott av Grabbacka-godsen föll bl.a. Gästersö.

Under mer än hundra år saknas i kronans böcker nästan helt besked om Gästersö - men vet att det berördes av den godsindragning, varmed hertig (Obs. de av Anthoni anförda källorna: FRA 3472:23; 3501:17; 3506:6; 3496:13; cit. Anthoni 1937, s. 408 f.) Carl 1599 hemsökte Sigismunds besegrade anhängare, men snart återgavs åt släkten, att det 1635 i jordeboken räknades ligga inom Grabbackas "frihetsmil", vilket innebar att det befriades från gärder som annars erlades av frälsets landbohemman och alltså uteslutes ur längderna över dem. Men för någon tid kan uteslutningen bero på nytt ödesmål: i en "hjonelagslängd" av 1609 upptas de i samma förläning ingående godsen, Sannäs Bältar och Kroggård, men inte Gästersö; bekräftat är dock inte att det vid denna tid låg öde. 1636 mantalsskrevs här en "frälsebonde" Olof med hustru och dotter. Henrik Mattsson i Gästersö, 1683 svarande i ett stöldmål, synes ha varit landbonde. - Kapten von Löwe, förut bofast i trakten av Viborg, slog sig omkr. 1683 ned på Kroggård, bodde där till sin död 1691 och försökte såsom nyinflyttad även iståndsätta Gästersö: han fick 1684 tingsvittnesbörd om att där, utom "gamle nödtorftige hus", fanns en ny byggnad med sal och två kamrar gentemot en bagarstuga, men ännu utan fönster och skorstenar. Efter hans död vittnades, att i gården 1687-90 hade bott en bonde, en skomakare och en piga, 1691 endast skomakaren med sin hustru.

Såsom förlänt gammal skattejord berördes Gästersö kort efter kaptenens död av Karl XI:s reduktion, inte så att änkan, Beata Stålarm, helt miste det, men så att hon för dess innehav skulle prestera dragonrusttjänst. Tills en sådan kunde inrättas, avkrävdes henne skatt i kontanter; 1693 års restlängd påför henne 176 daler smt i "bakräntor" för det reducerade godset, och till posten anmärkes: "Är fattig men äger ännu frälsegods". Det blev under ett par år omöjligt att få en bonde som åtog sig den skatt kronan fordrade, räknad för ett helt mantal fastän ägorna ingalunda svarade däremot - åkern 1 1/2 tunnland i oduglig sandjord, ängen knapp och bevuxen med sälting, betet svagt tills ängen efter höbärgningen öppnades, skogen småvuxen, fjällfisket medelmåttigt endast om våren. Kaptnen hade, som det senare vittnades vid tinget, nöjt sig med att därav få en årlig tunna strömming, några lispund torrfisk och några dagsverken, varvid bonden även förfogade över fiskeholmen Tvisäck ute i skären, genom köp tillhörig Grabbacka.

Jacob Persson, med hustru Elin, 1693 mantalsskriven på Gästersö, men först vid hösttinget 1694 anmäldes han som av kronofogden insatt och fick förord till fem års ödesfrihet. Det befanns nämligen, att von Löwes aldrig fullbordade bygge redan härjades av röta och att ingen omsorg sedan länge hade ägnats jorden. Friheten godkändes att gälla t.o.m. 1698, kom sålunda att omfatta de värsta nödåren. Vid sommartinget 1700 förordades därför ytterligare två år, samtidigt med att rätten intygade att Jacob trots oåren hade byggt nya hus, upprättat gärdsgårdar och tillbrukat åker. Han ses skriven här ännu 1712, och enligt en senare utsaga vid tinget fungerade Gästersö under kriget faktiskt som dragonstom, senast med en bonde vid namn Nils Jacobsson - kanske en son till den nämnde Jacob. Han hade "något före fientliga infallet måst själv utgå för dragon, och sedan fienden bemäktigade sig landet år 1713 lämnade han sig efter armén, och intog sina förra hus boendes däruti, till dess han i förlidne våras (1723 1) blev död, men ganska ringa sökt upprätta hemmansbruket, utan försörjt sig med skomakare arbete i bygden."

1 Tingsprotokollets datum, 8-9/6 1724, tyckes ange att Nils dött samma år, men då ordalagen måste anses hämtade ur syneprot. av 12/5 s.å., pekar "i förl:e wåhras" på 1723 - Nils är ej skriven i den s.å. började kyrkboken.

Det antydda förfallet förklarar varför Gästersö saknas bland de 1719-21 för den ryska makten beskattade hemmanen. En änka Beata, skriven här 1723-24, kan ha varit Nils Jacobssons.

Ännu vid sommartinget 1700 angavs fru Beata Stålarm som innehavare av dragonstommen och som den vilken "andragit" att den ej kunnat upprättas under frihetsår som inföll under missväxtåren. Efter hennes död, som inträffade före 3/11 1702, talas inte längre om någon ståndsperson som innehavare - förrän hemmanets kamerala ställning omkr. 1760 ånyo blir förbytt. Dess karaktär av dragonstom upphörde under 1720-talet; i stället underhölls på hemmanet en fotsoldat.

Sven Carlsson, f. 1700, d. 1741, upptog Gästersö "så gott som av öde", däri inrymd av kronofogden 11/3 1724, och fick i juni ett tingsintyg med förord till fyra års frihet, fotat på en syn av 12/5 s.å. Dess bild av husens och odlingarnas förfall var mörk, men vissa förbättringar sedan föregående syn kunde märkas: skog till husbehov även av timmer, en humlegård av 100 stänger. Strömmingsfisket vid Tvisäcken sades "i forna tider varit - som nu brukas av Rassborg, Båsa och flera". Skattefriheten beviljades av landshövdingen att gälla t.o.m. 1727; under detta år uppsade två av hans fyra borgesmän sin kaution. - Hos Sven bodde hans föräldrar Carl Jöransson, f. 1653, d. 1744, och Brita, f. 1654. Han är 1733 mantalsskriven som ogift, gifte sig 1735 med bonddottern från Mangård Lammans Karin Mattsdotter, som överlevde honom. Då kronofogden efter mannens död hade låtit tröska och lägga beslag på årsväxten, måste han lova änkan att betala två försträckningar av råg, tagna hösten 1740. Vid hösttinget 1741, där detta skedde, hade Karin även en uppgörelse med den soldat hemmanet hade att bekosta.

Anders Jöransson, f. 1706(?), bondson från Lill-Berg och bror till nämndemannen Michel Jöransson i Berg, tillträdde 1741 och fick 4 frihetsår för att sätta det i stånd. Fram till 1759, då hemmanet gjordes till kronoboställe, byggde han där "mestadels ifrån grund" 14 hus samt brukade upp nära två tunnland ny åker och utökade förrådet av åkerredskap. 26/11 1743 drabbades han av en eldsvåda, vars skada ej på långt när täcktes av den honom tilldömda brandstoden, 50 daler smt. Trots alla utförda förbättringar blev han vid en husesyn ålagd en ersättning av 215 daler smt för "vanhävd och bristfällig byggnad". Vid hösttinget 1761 klagade han över orättvis värdering vid synen och över att oskyldigt ha blivit med hustru och barn fördriven från hemmanet. Rätten befriade hono helt från den yrkade ersättningen. Hans hustru, mantalsskriven 1744, hette Annika. Vid hösttinget 1764, där det anmäldes att skatterättigheten till Gästersö blivit värderad till 64 daler smt, erbjöd sig Anders Johansson att för detta belopp inlösa hemmanet - men det förblev boställe i kronans ägo.

Hans Persson, bonde på Gästersö, angavs vid tinget 13-14/3 1691 såsom förrymd efter att ha erfarit att det äktenskap var olagligt, som han velat ingå med sin långt tidigare avlidna hustrus, Gertrud Markusdotters systerdotter Anna Jöransdotter. Emedan de tilltänkta makarna hade avlat barn, blev Anna av häradsrätten dömd till döden.

I länsst. arkiv efterforskas hur Gästersö blev boställe för häradsskrivaren i Raseborgs västra härad (omkr. 1759). Likaså hur det är möjligt att f.d. häradsskr., dåmera kronofogden (i Rb ö.hd) Hans Gabriel Myhrberg kan begära skattevärdering och lov att inlösa bost.

Som häradsskrivare på Gästersö som boställe antecknas:

Hans Gabriel Myhrberg synes ha tillträtt bostället hösten 1759 - hans ansvarighet för dess byggnader angavs efter hans död omfatta 5 3/4 år och torde sannolikast ha upphört i juni 1765, då landshövdingeämbetet gav order om efterträdarens inrymning här. Myhrberg är 1761 mantalsskriven här med sin maka Catharina; blev senast 1764 kronofogde i Raseborgs östra härad, men behöll en tid därefter bostället, där han som landbonde hade sin bror, avskedade sergeanten Carl Gustaf Myhrberg. H. G. Myhrberg drunknade 12/10 1765 i Hällnäs å i Kyrkslätt (senare kallad Hilabäckån). Han är av Hans Hirn (Anders de Bruce, s. 154) nämnd bland kronofogdar som efterlämnade balans. (Om släkten Myhrberg, se J. Korhn, En finsk krigares lefnadsöden, 1887.)

Friedrich Ekholm, f. 1724, d. 1780, fick bostället i sin hand först sedan han efter besvär hos höga myndigheter förmått landshövdingeämbetet att 5/6 1765 beordra en avhysning av företrädarens ovannämnda bror. Denne anklagade honom vid hösttinget s.å. för att olagligt ha fördrivit honom mitt i året; i april s.å. hade Ekholm anklagat C. G. Myhrberg för att skada bostället genom saluhygge. Ekholm mantalsskrevs här 1771 med sin fru Elisabeth Matheisin (Mathiesen?), f. 1735, kvar här som änka 1782.

Gustaf Adolf Linderoos, f. 1754, d. 18 , här mantalsskriven 1782-1808; gift 178 med Friderica Torgman, f. 1757, d. 18 .

Bland häradsskrivarnas (ofta även kallade häradsbokhållare) husfolk antecknades nästan regelbundet blivande civilbetjänte "under information" - men blott med ofullständigt angivna namn: Zitting, John (1761), Fredrik, Carl (1771), Kielin (1791), och därtill skrivarbiträden som kunde vara försedda med egen piga och dränggosse eller dräng.

Av landbönder antecknas utom de förenämnda:

Henrik Hansson, f. 1737, med hustru Stina Henriksdotter, f. 1742, skrivna i kyrkboken 1773-77, mantalsskrivna 1782, till Ekenäs 1784.

Eric Johan Lindgren, f. 1769, med hustru Maria Berglund, f. 1765, i kyrkböcker 1785-1802.

En torpare Anders, med hustru Caisa, mantalsskrevs 1761 under Gästersö, var senare länge borta, och synes knappast vara identisk med den nedan under Ström torp skrivna Anders.

Vade eller Vadtorp

Henrik Henriksson mantalsskrevs 1771 på Gästersö med hustru Lisa, begrov henne 22/9 s.å., varvid hon antecknades som "Vad torparens hustru". Gift 2:o 22/4 1772 med "qvinspersonen" Hedvid Johansdotter, f. 1746, 1776 här skriven med sex barn, 1782 borta; hon födde s.å. sitt yngsta barn och synes vid ung. samma tid ha blivit änka, bodde som sådan en tid på nedannämnda Ström torp, därifrån hon 1797 flyttade till Lagmans.

Johan Saxberg, reservsoldat, med hustru Anna Stina Henriksdotter, f. 1749, skrivna här i kyrkboken 1785-90, med tre barn födda 1780-85,men saknas i 1791 års mantalslängd.

Ström torp

Anders Johansson, f. 1739, änkling, till nattvard 1785; har en son Daniel f. 1772. Möjligen är Anders identisk med en 1782 på Gästersö mantalsskriven skogvakt, vars hustru heter Maria. Hos Anders bor ovannämnda änka Hedvig, kanske hans syster?

Henrik Henriksson, f. 1754, hit 1787 från Lagmans med hustru Maria Eriksdotter, f. 1743, tre barn födda 1780-86.

Matts Johansson, f. 1757, med hustru Caisa Jöransdotter, f. 1760; mantalsskriven 1791 som spannmålstorpare.

En spannmålstorpare Anders, med hustru Eva, är mantalsskriven 1797-1800. ????