LAGMANS

bär under åren 1526-70 varianter av namnen Klockaböle, Klöckeby, Klockeby och ses först från år 1600 under sitt nu gångbara namn. Likväl kan detta i folkminnet vara äldre än så: en Jacob Lagman inom Karis tingslag bötfälldes 1545 för mandråp, hade slagit ihjäl sin hustrus broder; då i Mangård by, där ett hemman senare heter Lammans (urspr. Lagmans), vid denna tid ingen bonde hette Jacob, men i Klöckeby 1540-71 fanns en Jacob Andersson, så ges det rum för en förmodan att det i böteslängden använda Lagman av honom bars som ett binamn och sedan behölls som namn för hans hemman. Här skulle, om detta är riktigt, föreligga en äldre motsvarighet till två hemmansnamn i det centrala Karis, Borgmästars i Kila och Generals i Osmundsböle, antagligen härrörande av skämtsamma hedersnamn på bönder med ett i något hänseende herrelikt uppträdande; även Lammans i Mangård bör räknas till samma namngrupp, likaså Biskopsbacka eller Biskus, dubbelnamn för Harparbacka.

De två bönder, som i de äldsta skatteböckerna är skrivna i Klöckeby, vardera svarande för en skattmark, ses vissa år sammanförda med grannbyn Kjulböle, vars namn då betecknar det större byalag de två småbyarna tydligen i äldre tid hade utgjort. En fortvarande ägogemenskap i utmarken, kanske delvis inom odlingarna, gjorde skattskrivarna tveksamma om att särskilja eller sammanföra byarna. I 1570 års jordebok, där byamålet tidigast redovisas, råder dock ej den klara proportionalitet mellan skattmarker och stänger, som man väntar att finna inom ett enhetligt byalag:

skattmarker stänger jord stänger på varje skattmk stänger pr hemman

Kjulböle 3 12 4 6

Klöckeby-Lagmans 2 9 4 1/2 4 1/2

Ojämnheten tyder på att de två byarna rätt tidigt gått åtskils i fråga om den huvudsakliga åkermarken, bröstjordarna. Men i 1601 års jordebok är den väntade proportionen upprättad: Kjulböle har 15 stänger, Lagmans (som här bär detta namn) 10 stänger, båda med oförändrade skattmarker. Hemmanen i Lagmans är som förut jämnstora, nu 5 stänger vardera. En ny förändring visar sig i 1623 års jordebok: Kjulböle har 10 stänger under 2 skattmarker; Lagmans och Klökby är två enstaka hemman, vartdera med 6 stänger under 1 skattmark, det sistnämnda öde - som sådant kvar i böckerna till 1645.1

1 Helt glömt var dock ödeshemmanet ej ens mot seklets slut; vid hösttinget 1683 utsågs två nämndeman att syna "Lagmans och Klöckby ägor, om de äro med ?????

Som granne till den nämnda Jacob Andersson ses 1540-43 Per Eriksson, 1549-59 Tomas Michelsson, 1559-71 Lasse Persson. Båda hemmanen ser ut att ligga öde under 1500-talets slutskede, det ena (Klökby) ännu 1661 under Lasse Perssons namn, som redan 1581 står i ödeslängden (under bynamnet Kjulböle).

Sigfrid Jacobsson innehade Lagmans 1600-1609.

Sigfrid Persson 1612-23, saknas i 1619 års redovisning över Älvsborgs lösen, där dock endast för grannhemmanet ödesmål omtalas: "I Klögans är ett ödeshemman och haver legat öde i 40 år och greven brukar ängarna under ladugården." Uppgiften om ängarna återkommer i en anteckning till 1623 års jordebok - med tillägget att åkrarna ligger "platt öde". Också Sigfrid Perssons hemman föll i ödesmål, enligt 1635 års jordebok först från 1631, men det är utelämnat redan i 1624 års boskaps- och utsädeslängd.

Tomas Eriksson, med Erik Eriksson i Horsbäck som en av sina löftesmän, tog 1634 upp Lagmans av öde, med villkor att skatta från 1637. Redan 1635 redovisar han nödtorftigt boskapsbestånd, är 1636 mantalsskriven med hutru och en liten dotter.

Mårten Eriksson, bonde 1645-50. Sannolikt hans hustru, Anna, förestår hemmanet 1654, har som husfolk dräng, dränghustru, piga och dotter, men i 1656 års mantalslängd antecknas att Lagmans 1654 blivit öde. Det står 1662 kvar i ödeslängden, då med 3/4 mantal efter att ha blivit sammanslaget med det gamla ödesgodset Klöckby - vardera hade tidigare 1/2 mantal. 1666 är det uteslutet ur ödeslängden, 1668 återinfört i den.

Margareta Markusdotter, antagligen änka efter en kortvarig ödesbrukare, förestod Lagmans 1672-82, skriven 1672 med en son Erik, 1676-81 med en son Anders (som ej kan vara identisk med nästföljande bonde). Åtnjöt frihet 1676.

Anders Andersson, skriven här 1687 med hustru Brita och en son Henrik, miste hösten 1692 genom eldsvåda sin rierad med 8 t:r råg, blev de följande åren oförmögen genom missväxt och genom "att härå varit en svår ränta till dess det (hemmanet) 1695 blivit ånyo skattlagt", kunde därför ej uppehålla hemmanet och dog våren 1698 "i stor fattigdom och armod". (Svarade 1683 i lägersmålssak, hemort Lagmans, ovisst om då bonde.)

Christer Hansson, f. 1655, d. 1737 (begr. 20/3 - men uppges då varit 78 år), blev 31/1 1698 av kronofogden inrymd i hemmanet, fick vid hösttinget s.å. förord till tre års frihet. Efter nedsättningen 1695 var mantalet 1/4. Christer torde ha varit husbonde ännu 1723, fastän sonen Johan i den ryska uppbördslängden 1719 anges svara för hemmanet. Hustru Kirstin, skriven här 1706, död 1731 65 1/2 år gammal, begraven 20/6.

Johan Christersson, den föregåendes son, f. 1698, bonde 1724-40, död 1740, begraven 9/8 i kyrkan. Gift med Brita, f. 1696, som synes ha överlevat mannen och vara den 60 1/2 år gamla änka från Lagmans vilken begrovs 22/12 1754.

Johan Johansson, den föregåendes son, f. 1721, bonde 1741-50, död 1750. Gift med Lisbetta, skriven här 1744; som änka förestod hon hemmanet 1751, biträdd av en bror Elias; 1753 synes hon vara omgift med en Mats, 1754 åter änka, mantalsskrives som torpareänka 1756; hon är troligen den "Lisa wärdinna" som 1761 skrevs på Minnes torp (se nedan) och den gamla änka från Lagmans som 17/1 1768 begrovs i kyrkan.

Inom indelningsverket hänfördes Lagmans till överstens för Nylands och Tavastehus läns kavalleriregemente löningshemman. Som "räntetagare" begagnade sig generalmajoren baron Lars Åkerhielm av sin rätt att inlösa hemmanet till skatte. Vid skattevärdering 8/7 1754 sattes lösesumman till 50 daler smt, och 30/4 1755 avslutades köpet. Baronen delade upp hemmanet mellan två torpare, senare kallade landbönder. Änkan Lisbetta (Lisa) behöll några år det ena torpet. Som landbönder antecknas 1761:

Jacob, med hustru Maria, från 1757 torparfolk efter änkan Lisa.

Tomas, med hustru Stina, torparfolk sedan 1755.

Genom ett gåvobrev, daterat Blombacka (släktens stamgods i Skaraborgs län) 30/1 1761, skänkte baron Åkerhielm Lagmans till sin "förre frälse inspector" på Raseborg, Eric Bäckström, att "i anseende till dess gjorde trogne tjänster" besittas för evärdelig tid av honom och hans efterkommande. Denne Eric var född 1713 på Kjulböle Östergård, son till bonden Matts Mattsson, om vars av efterträdaren på hemmanet, Matts Henriksson, utfästa sytning till fadern han vid tinget 15/11 1763, kort före faderns död, ingick en förlikning. Efter baron Åkerhielms återflyttning till Sverige 1759 fortfor Bäckström åtminstone till mars 1763 att verka som inspektor på Raseborg, men var från 1765 till sin död 1782 mantalsskriven på Lagmans. Från 1764 ses hans darrhänta, om försvagad hälsa vittnande namnteckning under kapellkyrkans räkenskaper, och 1767-71 verkade han som kyrkvärd, för vilken tjänst han 12/12 1782 avtackades med fritt gravställe. Gift senast 1754 med Stina Grönquist, f. 1729; som änka förestod hon hemmanet 1791.

Johan Bäckström, den föregåendes äldsta son, f. 1754, d. 18 , tillträdde hemmanet 1/5 1784 enligt moderns "updragelseskrift", given vid bouppteckningen efter fadern 22/4 1783; han skulle, efter vad däri föreskrevs, utlösa sina syskon med rdr specie 83:16 = 1500 daler kmt. Johans närmast yngre bror, Henrik Bäckström, var senare verksam som kronobefallningsman (s.). Johan var från 17 gift med Maria Henriksdotter Qvarnström, bonddotter från Huskvarn, f. där 1756, d. 18 .

Två torp på Lagmans södra utmark torde fram till 1761, då hemmanet lösgjordes från Raseborgs gård, snarare ha ansetts lyda direkt under kungsgården än under Lagmans. Möjligen berodde ovissheten om torpens ställning dels på att de tidvis låg öde, dels på att en rålinje mellan Raseborg och Lagmans länge saknades.

Lagmansnäs, från 1700-talet även kallat Minnes,

sades vid sommartinget 1683 vara "et litet ödes godz". Emedan sockenskräddaren Henrik Barkman ville bruka upp det, gavs därom ett vittnesbörd: "Nämnden bekände under bem:te hemman icke vara åker eller äng, utan åkern skoggången och ängen under Raseborgs Gården lagd vara skall, odugeligt fiskevatten, aldrig ett husmärke eller knut tillfinnandes, uti urminnes tider öde legat och utan åbo varit."

Någon tid var Barkman här bosatt, men 1687 bodde här Markus Smed med hustru.

Anders Torkilsson (troligen en son till den tidigare gårdsfogden på Raseborg, Torkil Andersson), 1691 bosatt på Lagmansnäs, nämnes som ägare till en för 1 t:a spannmål pantsatt gammal röd taftskjortel.

Hans Iwansson, f. 1694, d. 1740 och hustru Beata, f. 1688, är i kyrkboken 1723-38 skrivna på Lagmansnäset. I begravningslängden anges Hans ha bott på Lagmansboda (s.).

Sannolikt bodde på Lagmansnäs några av de torpare och hantverkare som skrevs under Lagmans eller Raseborg. Under Raseborg hänfördes den ovannämnda Lisa wärdinna på Minnes 1761, men sedan Eric Bäckström hade tillträtt Lagmans, förfogade han även över torpet och därpå kvarstående gamla hus, vilka han i ett kontrakt av 7/1 1771 frikostigt upplät åt en ny bebyggare.

Anders Fogel, sockenskomakare (s.), vars nyssnämnda kontrakt närmare relateras s., bebodde Minnes torp från 1771 till sin död 1798, hans änka Carin Löfström tills hon 1799 flyttade till Raseborg. Under deras tid kallas torpet oftast Minnes, Minnäs, syftande på en invidliggande bäckmynning, ett "minne", och näset utanför; i 1782 års mantalslängd är namnet av en finskpåverkad skrivare förvrängt "Niemes" (niemessä, på näset).

Salomon Fogel, Anders son, f. 1778 på Lagmans, innehade torpet 1800 och ännu 1808, kallas torpare, ej skomakare. Gift 1807 med Carin Bäckström, Eric Bäckströms dotter, f. 1782 på Lagmans, änka efter den ävenledes här bosatta skomakaren Carl Röman (s.).

Lagmansboda

synes i äldre tid ha mer än granntorpet Lagmansnäs varit beroende av Raseborgs gård, är därför i fråga om sina öden fram till 1700-talets mitt berört i anknytning till den.

Isak Eriksson, f. 1733, med hustru Maria Simonsdotter, f. 1735, var torpare här 1771- enligt kyrkboken åtm. till 1777.

Herman Forsström, skräddare och torpare, f. 1746, med hustru Brita, f. 1750, synes enligt kyrkboken ha bott här samtidigt med föregående.

Hans Henriksson, f. 1744, med hustru Maria Nilsdotter, f. 1750, enligt kyrkboken torparfolk 1778-80.

Erik Johansson, f. 1747, med hustru Anna Danielsdotter, f. 1760 (hon hade enl. 1782 års mantalslängd fallandesot), efterträddes enl. 1785-90 års kyrkbok av "Nya Torparen".

Henrik Henriksson, f. 1754, med hustru Maria Eriksdotter, f. 1743, vilka 1787 flyttade till Gästersö.

Torpare under Lagmans utan uppgift om torpets namn eller plats:

mantalslängderna 1791-97: tp Qvarnström, hustru Lisa, dotter Hedvig

mant.lgd 1800: tp Barman, måg till föregående, hustru Hedvig (jfr dottern ovan), f. 1771

mant.lgd 1808: tp Gustaf

Hantverkare: sockenskräddaren Boberg med hustru Lena - se kb-utdrag under Hantverkare.