ALHOV

hade år 1540 i Persö bol 1 skattmark, i Bobbenäs bol 1 1/2 skattmark, vilket 1570, när stångtalet anges, svarar emot 6 stänger i Persö bol, 9 i Bobbenäs bol. Jordlotten i Persö bol brukades av utbysmän, synes mot seklets slut ha fallit i ödesmål och ströks för en tid ur jordeboken. Lotten inom Bobbenäs bol låg intill 1565 under en enda bonde, därefter tidvis under två.

Bönder:

Simon Larsson 1540-66

Matts Simonsson 1567-71

Tomas Sigfridsson 1588-92, har ensam hela jorden i Alhov.

En Jöns Smidh anges i tiondelängderna 1557-58 som boende i Alhov, men har står utan skatteposter.

Bengt Olsson 1565, möjligen felskrivet för Bengt Larsson, som förekommer 1569-71. En son till denne var tydligen Erik Bengtsson i Alhov, som 1566 bötfälldes för en blånad han slog sin styvmoder.

De 9 stängerna är 1570 delade på hälft, 4 1/2 stång för vardera bonden. Åren 1600-1601 är Alhov ånyo delat, men nu så att av totalt 7 1/2 stång 2 1/2 tillhör Erik Tomasson, medan 5 stänger ligger "slett öde" under namnet Henrik Olsson. År 1623 är stångtalet fördubblat till 15, skattmarkerna som förut 2 1/2.

I en not fogad till 1623 års jordebok anges att av två tidigare förefintliga hemman i Alhov det ena är "inlagt efter Herman Flemings Lagmans brev för ägornas ringhets skull", d.v.s. under tiden 1576-83 då Fleming var lagman över Söderfinland. Likväl är i samma jordebok Alhov delat i två lägenheter, ett bebott hemman (Erik Tomasson, se nedan) om 9 stänger, 1 1/2 skattmark och 3/4 mantal och en utbysjord, ägd av den i Langansböle bosatta f.d. grevskapsfogden Lasse Michelsson, 6 stänger, 1 skattmark, 1/4 mantal under namnet Korckåker; om den anges, att den förut skattat till Persö bol. I 1635 års jordebok återfinnes samma jord, ägd av fogdens son Nils Larsson, även han i Langansböle. Därefter är den försvunnen, men minnet av den fortlevde: vid ett ting i januari 1769 omtalade en nämndeman att han vid en av landshövding Gyllenborg (i detta ämbete 1746-56) hållen jordrannsakning "hört tal därom, att uti Alhov tillförene skall varit 2:ne hemman, av vilka det ena skall hetat Korkula. " Namnformen, här förvanskad, erinrar om de till sitt ursprung antagligen identiska Korkkulla i Kyrkslätt och Kårkulla i Kimito. - Som bebyggare av det behållna hemmanet ses från 1600-talets början:

Erik Tomasson 1600-35, utelämnad ur längderna för Älvsborgs lösen 1619, där Alhov endast nämnes som ett ödeshemman - "ängarna brukas, och åkern ligger all slätt i öde". Hans hustru var troligen den Malin i Alhov, som vid ting 18/2 1622 av sin bror, Tomas i Svedja, återvann två silverskedar, en gång av henne lånade åt fadern för att pantsättas i Reval.

Tomas Eriksson är 1634-56 mantalsskriven som bonde, fastän jordeboken ännu 1635 har faderns namn. 1656 skrives jämte Tomas hustru Valborg samt nedannämnda två söner och deras hustrur. En Brita är 1666 sonens styvmor.

Clas Tomasson, den föregåendes son, 1662-81. Gift 1:o med Malin 1656-72; 2:o med Margareta Hansdotter 1676-81. Bland hans husfolk 1662 "Karin Mor", sannolikt svärmor. Margareta var 3/7 1683 änka och barnlös, varför bördsrätten tilldömdes hennes svåger.

Matts Tomasson, Tomas Erikssons yngre son, 1683-87. Han fick 3/7 1683 tingsattest över att han efter brodern Clas död tillträdde Alhov som "sitt rätta fädernes arv och börde hemman". Gift 1:o med Beata 1656; 2:o med Kirstin 1687 - hon besatt 1693 hemmanet, skrivet med sönerna Erik och Olof.

Erik Mattsson, den föregåendes son, innehade Alhov 1696, då det skrevs som augment under Ekenäs ladugård, åtog sig 1701 borgen för en ödesbrukare i Kila i Karis, besatt hemmanet till sin död något efter den ryska invasionen 1713. Gift senast 1697 med Kirstin Johansdotter från Valby i Lojo, f. omkr. 1653, d. 1736 (83-årig, begrovs 17/10 i kyrkogården); som änka förestod hon någon tid hemmanet, bl.a. vid den ryska uppbörden 1719. Hennes och Eriks son Johan dog mellan 1726 och 1731, saknas i 1723 års kyrkbok och synes aldrig ha tillträtt hemmanet; modern var vid tinget 21/10 1731 instämd att svara kapten J.W. Hising i Fagervik för en skuld, 36 daler kmt plus ränta, som sonen 1/10 1726 hade iklätt sig till handelsmannen Michael Hising i Stockholm; emedan modern var sjuk, fördes hennes talan vid tinget av nedannämnda måg, som bar samma namn som sonen. Mågen hade 1721 tagit upp hemmanet av öde.

Johan Ersson, f. 1697 - på Harparbacka enligt ett tingsvittne av 1773, var son till därvarande bonden Erik Olsson - d. 1786; bonde 1721-34, nämndeman 1727-73. Gift 1:o senast 1723 med förenämnda Erik Mattssons dotter Maria Eriksdotter, f. 1702, mantalsskriven här 1724-34 som hustru, 1744-51 som mor; ? 3:o 27/12 1767 med Maria Henriksdotter , f. 1729, änka 1786, d. 1 . Före 1744 (enligt mantalslängderna) överlät Johan Ersson värdskapet åt sin nedannämnda son - själv uppgav han att det skedde för ålderdom och sjuklighet, men måhända bidrog till hans beslut de svårigheter nämndemanssysslan beredde honom i hemmanbruket samt det faktum att han själv var ingift i gården, varemot sonen genom sin mor hade direkt arvsrätt till den. Dock var det 1763, när en försäljning av Alhov avtalades (s.), far och ? tillsammans som undertecknade köpebrevet. Enligt vittnesmål vid de långdragna rättstvister, som åren 1763-73 fördes om hemmanets besittning och Johan Erssons rätt till sytning, hade han tagit emot Alhov som öde men bragt det i gott stånd. Likväl gick han miste om sytningen och levde sina sista år utfattig.

Johan Johansson, den föregåendes son, f. 1723 på Alhov, d. 18 , bonde 1744-67. Hans hustru Maria nämnes 1761-71, synes ha dött före 1773. Då han 1763 jämte fadern avtalade en (aldrig stadfäst) försäljning av Alhov till landsfiskalen J.M. Bellman, stadgades att köpesumman skulle erläggas till två Johan Johanssons fordringsägare: 584 daler kmt till Fiskars bruk, 190 daler kmt till Billnäs. Enligt faderns omdömde (1769) hade sonen genom sin "allmänt kända oförståndiga hushållning" bragt hemmanet på obestånd, och faderns sakförare talte t.o.m. om hans "liderlige son". För missbyggnad och oerlagda räntor blev Johan Johansson redan 2/10 1763 genom nämndemän uppsagd från hemmanet, men genom tvistigheter drog det ut till 1767 innan vräkningen slutligt verkställdes, och även därefter bodde han kvar, nu som inhysing.1

1 Erik Johansson, son till Johan Johansson, angavs vid vintertinget 1773 (§ 17) ha hos kungl. maj:t ha ansökt om lov att genom rättegång försöka återvinna släktgården och därvid bilagt en löftesskrift av två borgesmän, Johan Wälter från ?? och Erik Nothamn, daterad Karis 4/7 1772. Vid tinget frågade kapten Hästesko dem om de var beredda att betala den till 1500 daler kmt uppgående skuld för missbyggnad m.m., som Johan Johansson hade att erlägga till honom enligt härads-, lagmans- och hovrättens domar. De svarade nekande, hade inte tänkt sig en så vidsträckt förbindelse och inte varit närvarande när skriften i Stockholm utsattes av en viss Rönholm.

Lars Henrik Hästesko, kapten, f. 1699, d. 1780, fick 1763 skattevärdering av de under hans rusthåll, Ekenäs ladugård lydande augmenten, bland dem Alhov, och hade efter en slutligen framgångsrik rättegång och fullgjort skatteköp hemmanet som sin personliga besittning. Efter hans död innehades det på sterbhusets vägnar av hans änka, Johanna Elisabet Grewesmühl, f. 1739, d. 1783.

Till 1767 är Johan Johansson i en del handlingar angiven som landbonde. Därefter brukas hemmanet av Hästeskos legofolk, tills det omkr. 1777 anförtros åt en landbonde, Isak Isaksson, f. 1752 i Dragsvik, d. 18 . Gift senast 1779 med Ulrika Henriksdotter, f. 1759 i Söderby, d. 18 . Isak är landbonde ännu 1808.