ÅSENBY

består 1540, liksom i sen tid, av fyra hemman. Ett av dem är gammal frälse (s.). De tre skattehemmanen har sammanlagt 3 5/6 skattmarker, fördelade sålunda:

Sigfrid Olsson 1 skattmark Stångtal 1570: 5 2/3

Henrik Olsson 2 1/6 skattmark 8

Nils (Olsson) Smidh 2/3 skattmarker 5 1/3 s:a 19 stgr

Små förskjutningar i skatte- och stångtalen är att märka:

skattmarker stänger

1600-1601 3 3/4 19 (10 + 9)

1623 4 1/10 20 1/2 (6 1/4 + 6 3/4 + 7 1/2)

Två hemman, troligast Smeds och Nygrann, är före år 1600 sammanslagna, men går på nytt åtskils. Trots detta synes man genom jämförelse av tal och namn med tämlig visshet kunna igenkänna ursprunget till senare tiders stomhemman. Bondelängderna blir följande:

Smeds

Nils Olsson Smidh 1540-59

Michel Nilsson 1560-66

Matts Michelsson 1567

Michel Michelsson 1570-88

Michel Nilsson 1592. Anders Nilsson i Åsenby, ovisst på vilket hemman, står bland oförmögna, som 1593-94 förskonades med halv gärd.

Erik Michelsson 1600, erlade hjälpskatt; men i jordeböckerna 1600-01 och andra längder t.o.m. 1607 saknas hans namn, och det upptas då endast två skattehemman i Åsenby, det ena tydligen bestående av de sammanlagda Smeds och Nygrann med summa 10 stänger jord, ägda av Matts Eriksson. 1609 står hemmanen ånyo under var sin bonde.

Erik Sigfridsson 1609-24

Tomas Eriksson, i 1623 års jordebok i efterhand skriven i stället för utstrukne Erik Sigfridsson.

Erik Tomasson 1634-65, hustru Beata 1654-62.

Tomas Eriksson 1666-81. Gift med 1:o Beata 1666-68; 2:o Carin 1672; 3:o Bria 1676-87. Tomas och Brita 1687 skrivna hos hans bror Erik (nedan).

Erik Eriksson, den föregåendes bror, bonde 1687, död före 1693. Ingeborg, 1687 hans hustru, innehar som änka hemmanet 1693, biträdd av en son Erik. Vid ödesrannsakning i januari 1696 angavs hemmanet, på grund av ägornas ringhet i förhållande till skatten, så länge ha varit avsigkommet "att ingen minns därav någonsin en riktig skatt och ränta utgått"; åborna hade inte mäktat hålla det "vid bruk och byggnad". Kronofogden hade 1694, då resten var över 100 daler smt, låtit för den bärga "vad ringa växt där varit", varefter hemmanet låg alldeles öde. Det gällde nu som krono.

Erik Wulff, en av de borgare i Ekenäs som ville undgå stadens tunga genom att bosätta sig på landet, fick av kronofogden inrymning i Smeds och därefter av häradsrätten ovannämnda ödesrannsakning med förord till åtta frihetsår. I maj 1696 förde han hemmanets talan i en ägotvist. Han dog "straxt der efter", och hans änka Lisbetta Carlsdotter jämte sonen Johan Wulff försökte under två år sätta gården i stånd, dock utan att lyckas bygga mer än ett fähus innan hon på sterbhusets vägnar avstod den till nästföljande.

Johan Eskilsson fick i oktober 1698 tingsattest över att Wulffs änka och son samt två nämndemän i Brasby och Rullarsböle trädde i borgen för hans skatt efter frihetsåren, av landshövdingen beviljade endast t.o.m. 1701. Vid hösttinget 1702 intygades, att han allt från sitt tillträde hade arbetat flitigt men att ännu en del åker låg utmärglad och några hus återstod att bygga - rätten erinrade om att åtta frihetsår hade prövats nödiga men endast sex beviljats, varför frihet även för det innevarande året förordades. Vare sig att den förlängda friheten gavs eller avslogs, så kom Johan inte till rätta med gårdsbruket, ty han drabbades av fallandesot och åsamkade sig en växande skatterest. 1706 mantalsskrevs han med hustru Beata. 1708 sådde han sitt sista höstsäda, varav efterträdaren följande år fick en halv tunna råg att så ut.

Isak Jöransson från Torsö fick 10/4 1709 av kronofogden inrymning i hemmanet och i juni 1710 av tinget intyg om dess förfall samt förord till fem frihetsår. 1710-12 mantalsskrevs han här med hustru Anna, hade 1710 i sitt hus även en hustru Beata, som synes vara företrädarens - kanske änka?

Johan Carlsson, f. 1681, svarade 1719 för den ryska skatten av hemmanet och kvarstod som bonde 1741, krävdes 30/3 1753 som gammelfar för en skuld till kapten Carl Hising på Billnäs bruk; död 1754, begrovs 4/8 i kyrkan. Gift senast 1713 med Anna Johansdotter, f. 1683; vid en arvstvist 1774 uppgavs, att hon efter mannens död länge hade förestått hemmanet och att bouppteckning efter henne hade förrättats 30/3 1774. Hon torde vara den gamla änka från Smeds, som begrovs i kyrkan 23/7 1769.

Carl Johansson, den föregåendes son, f. 1722, d. 1791; mantalsskriven som bonde från 1744 och angiven som sådan i ovannämnda skuldmål 1753, vilket strider mot vad som har anförts om moderns värdskap i änkestånd. Gift omkr. 1747 med Maria Nilsdotter, f. 1727, d. 1800. De barnlösa makarna överlät 13/10 1785 genom en skriftlig akt hemmanet, som fortfarande var krono, till nedannämnda "å ömse sidor närmaste släkt" samt testamenterade till dem det lösöre som inte genast följde med gården.

Jacob Johansson, bondson från Gammelby i Pojo, f. 1752, d. 18 , gift senast 1777 med bonddottern från Gästersö Anna Andersdotter, f. 1757, d. 18 , mottog hemmanet genom ovannämnda överlåtelse, men hade redan tidigare fått landshövdingens immission däri, varit bosatta där senast från 1777 och sedan 1782 mantalsskrivits som värdfolk.

Skomars

Henrik Olsson står som bondenamn 1540-92. Då en så lång tid för en bonde är sällsynt, bör räkna som möjligt att under de urkundslösa åren mellan 1571 och 1588 en son Olof Henriksson har ärvt hemmanet och varit far till 1588-92 års Henrik Olsson.

Olof Henriksson 1600-24, innehade 1600-01 9 av byns 19 stänger, var 1609 änkling, hade 1623 7 stänger jord.

Clas Olofsson i efterhand införd i 1623 års jordebok i stället för överstrukne Olof Henriksson (FRA 214). I en annan utskrivning av samma års jordebok (FRA 213) står Clas Olofsson som enda namn för detta hemman.

Clas Mattsson 1634-56, har 1634-36 en icke namngiven hustru, som synes ha dött före 1654, då två söner med hustrur mantalsskrivs jämte fadern.

Henrik Classon, den föregåendes son, bonde 1662-81. Gift med 1:o Margareta 1654-56; 2:o Kirstin 1662-76.

Erik Henriksson, den föregåendes son, bonde 1687-92, död före 7/10 1693. Skriven 1687 med hustru Brita och en bror Hans. Under hans tid förföll hemmanet så, att av bolåkrarna låg utmärglade och till över tredjedelen i linda, utåkrarna skoggångna, husen mestadels nedruttnade. Avkastningen av hans sista sådd, 1 3/4 tunnor, tog kronofogden för skatteresten.

Hans Mårtensson, f. 1663, levde ännu 1723, fick vintern 1693 inrymning i hemmanet, 7/10 s.å. tingsrannsakning om dess ödesmål, varvid han som villkor för övertagandet ställde fyra frihetsår. Dessa beviljades i brev av 13/1 1694, men visade sig otillräckliga på grund av de svåra missväxtåren, vartill kom att bonden och hans husfolk länge av sjukdom hindrades i arbetet och även sattes ur stånd att valla boskapen som därför till en del föll offer för vilddjuren. Vid höstinget 1698 förordades frihet även för detta år. Av ohälsa besvärades han även senare: som "surbent och ofärdig" ursäktades han för utevaro från 1711 års uppbåd. I 1719 års ryska skattelängd stod han som betalande. Gift med 1:o Brita 1693; 2:o Beata, 1699 mor till nästföljande bonde, levde 1723.

Christer Hansson, den föregåendes son, f. 1699, bonde 1724-44; död 1761, begraven 6/12 i kyrkan. Gift senast 1724 med Beata Mattsdotter, f. 1696, borta ur mantalslängden 1744, men omnämnd 21/11 1745 som tilltänkt tingsvittne; död 1760, begraven 29/6 i kyrkan (kallas i listan över mullpengar hustru, ej änka - var hon omgift?).

Johan Christersson, den föregåendes son, f. 1724, bonde 1751-82, död före 1791. Gift 25/10 1759 med Beata Hansdotter, bonddotter från Åsenby Eskils, f. 1740, d. 18 . Som änka förestod hon hemmanet 1791-1800.

Henrik Johansson, den föregåendes son, f. 1761, d. 18 , bonde 1808-. Gift 21/10 1793 med bonddottern Maria Johansdotter, f. 1765 på Sutarkulla i Karis, död 20/9 1810.

Nygrann

Sigfrid Olsson 1540-58, nämndeman 1552.

Sigfrid Larsson 1561-66.

Erik Sigfridsson 1567-71, hade 1571 boskap till högre värde än grannarna i byn tillsammans.

Matts Eriksson 1588-1619; nämndeman 1600, ägde 1600-07 även Smeds, sammanlagt 10 stänger jord.

Erik Mattsson 1623-35, innehade 6 1/2 stång jord. Hemmanet saknas i mantalslängderna 1645-66, står 1662-66 i ödeslängder under namnet Erik Mattsson, får sannolikt i folkmun namnet Nygrann när det efter detta ödesmål åter blir bebott; i skrift möter namnet under 1700-talet.

Clas Henriksson 1668-81, 1681 "utgammal" = över mantalsskrivningsålder. Hemmanet stod 1668 bland de på frihet upptagna. Hustru Anna 1668-72.

Henrik Classon, den föregåendes son, som sådan mantalsskriven 1672, bonde 1687-96. Hustru Märta 1676-93. Vid ting 1701 styrktes, att hemmanet "i långliga tider ej varit vid något välstånd, och år 1696 blivit alldeles öde igenom den svåra missväxt då varit och det åbon Henrik Classon med dess husfolk döde blivit".

Johan Jacobsson tillträdde 21/10 1699, hade år 1700 en tredjedel av åkern uppbruten och sådd, fick vid vintertinget 1701 förord till fyra frihetsår, mantalsskrevs som bonde ännu 1710, men avlöstes under samma år av en efterträdare. Hustru Märta 1706-10.

Axel Arvidsson upptog hemmanet 1710, ursäktades 1711 på grund av sin dövhet för utevaro från uppbådet.

Henrik Johansson mantalsskriven 1712 med hustru Carin.

Jacob Andersson stod 1719 för hemmanets skatt till den ryska makten.

Simon Jacobsson uppfördes i en restlängd från slutet av den ryska tiden.

Isak Simonsson, f. 1676, bonde enligt kyrkboken från 1723, överlät senast 1731 hemmanet till nedannämnda måg, men hävdade ännu 26/10 1743 vid tinget sin besittningsrätt gentemot mågens andra hustru och änka, Beata Nilsdotter. Sannolikt var Isak död före 21/11 1745, då vid tinget tvistades om två hans döttrars kvarlåtenskap. Gift senast 1702 med Brita, f. 1674; hon mantalsskrevs 1724, dog troligen snart därefter.

Jacob Jacobsson, den föregåendes måg, bonde 1731-43, död vid pingsttiden 1743. Gift 1:o med Sofia Isaksdotter, f. 1702, d. 1740 (begraven i kyrkan 22/6); 2:o 26/12 1742 med Beata Nilsdotter, rusthållardotter från Heimos Storgård, f. 1717, levde 1745 omgift i Romsarby i Karis. Hon nämndes vid ting 1/4 1747 (§ 17) som frånvarande, stämd av en korpral som hade fordran på 1743 års "tionde indelnings spannmål" av Nygrann hemman.

Henrik Henriksson, Isak Simonssons måg, f. 1703(?), gift med Brita Isaksdotter, som 26/10 1745 "dog i barnsäng, sedan hon fyra dagar förut fött ett dött barn". Han säges ha efter Jacob Jacobssons död "trängt ut" änkan Beata och därefter varit bonde på Nygrann tills han som änkling blev dräng i Finby. Som sådan förde han 21/11 1745 vid tinget en tvist med svägerskan Maria Isaksdotter angående boets kvarlåtenskap. Vid samma ting (20/11, § 22) uppgavs även att han "givit sig till fiskare under Raseborg, varefter en annan blivit inrymd på hemmanet" - tjänsten på Raseborg måste ha varit ytterst kortvarig; våren 1746 bodde han i Finby.

Erik Nilsson, f. 1714, d. 1789, synes ha varit den som hösten 1745 efterträdde den avvikne Henrik Henriksson, och han behöll värdskapet tills han 1787 överlät Nygrann, fortfarande kronohemman, till sin äldsta son. Eriks hustru var senast från 1751 Maria Mattsdotter, f. 1727, d. 1800.

Erik Eriksson, den föregåendes son, f. 1751, d. 18 , bonde 1787-180 . Gift senast 1780 med Anna Henriksdotter, f. 1750 i Barsgård, d. 18 .

Johan Ersson Nylund, den föregåendes son, f. 1780, d. 1852, bonde 1808, nämndeman 1810-26. Gift 1803 med bonddottern från Åsenby Smed Margareta Jacobsdotter, f. 1782, d. 18 .

Eskils eller Landbons

var inemot 1600-talets slut frälsehemman. Det ingick bland de gods, som 1537 skiftades mellan Anders Carlssons (Boijeaav Gennäs) och hans makas, Brita Rötkilsdotter till Dalkarby och Gennäs i Pojo, arvingar; det tillföll därvid Greger Jönsson (Silfverpatron) till Tjusterby i Sjundeå, länsman i Sjundeå, gift med de nämnda makarnas dotter Margareta Boije. 1549-50 tillhör hemmanet hustru Carin till Gennarby, varmed torde avses Margaretas syster, ägare även av frälsehemman i Baggård (s.), 1561 Margaretas son Hans Grelsson (Silfverpatron) till Tjusterby, död 1565. 1567 nämnes som ägare hustru Margareta av Gumnäs, d.v.s. den nyssnämnda Margareta Boije, som änka bosatt på det hennes bror, riksrådet Nils Boije, tillhöriga Gumnäs i Pojo. Från henne övergick Åsenby-hemmanet till hennes yngre son Göran Grelsson till Gennäs, under vars namn det redovisades 1574-84, fastän hans levnad nådde sitt slut redan 1582. Han tjänstgjorde vid rytteriet och hade en tid befallningen över Revals slott. - I en del frälselistor från 1500-talets slut och 1600-talet saknas Åsenby, och i en del från 1601 framåt nämnes endast bonden, ej frälseägaren. Vid hösttinget 1620 framgick, att grevskapsfogden Johan Jacobsson hade i pant för 150 daler ett gods i Åsenby, tillhörigt "salig herr Sigfrids änka" och en hennes bror; ingendera bestås i domboken ett namn, men det kan förmodas att den döda mannen var Sigfridus Petri, kaplan i Karis 1593. Rätten tilldömde arvingarna godset så snart Johan Jacobsson fick sina pengar - men dem torde han inte ha fått, ty inemot femton år senare sålde han sitt frälsehemman i Åsenby, tydligen detsamma varom 1620 varit fråga, till Göran Axelsson Stålarm på Grabbacka. När denne 1637 av landshövdingen Arvid Horn fick bekräftelse på den mera fullständiga frälserätt, som gällde för gods inom högst en mil från sätesgården, gavs den med motiveringen att hemmanet förut hade "ifrånkommit" Grabbackas arvingar. Läget inom frihetsmilen kunde, om Åsenby-frälset under årtiondena kring 1600 tillhörde Grabbacka, måhända förklara att det är bortlämnat från längder gällande avgifter som inte uppbars av sådana särskilt privilegierade gods. Men förklaringen är inte utan svårigheter, då t.ex. en lista av 1606 över "Adelens Arffue bönder" (FRA 3530:48 r) av Grabbackas landbogods upptar de nära gården belägna Kroggård och Finbacka, däremot inte Åsenby.

Som landbogods under Grabbacka tillhörde Åsenby Eskils från 1646 Axel Axelsson Stålarm, död som landshövding 1656, därefter till 1670 hans änka Carin Boije och till 1682 deras dotter Anna Margareta Stålarm, gift med åajoren Jacob Johan Bergh, död 1686 som barnlös änkling, men ännu i 1687 års jordebok skriven som ägare till hemmanet. Till säkerhet för grevskapets fordran hos den svårt skuldesatte Bergh upplystes hemmanet 1672 som pant, och som sådan innehades det ännu 1675 av greve Lewenhaupt. Det var 1696 i jordeboken uppfört bland reducerade gamla frälsehemman och gällde därefter som krono.

Som bönder på hemmanet antecknas:

Hans 1549

Olof Hansson 1557-64

Olof Henriksson 1566-69, åter (föråldrat?) 1577-84.

Per Olsson 1570-71

Erik Michelsson 1601

Hans Olsson 1609; som gammelfar, över 70 år, 1634-36, heter då även Hans Loom. 1624 upptar boskapslängden frälseägaren Johan Jacobsson, vilket synes ange att han brukade hemmanet med drängar, ej med landbonde.

Simon Hansson, den föregåendes son, 1634-62; hustru Brita 1654-56. Sannolikt var Simon bonde ännu 1666, men överårig, då mantalslängden upptog två hans söner och tre döttrar.

Erik Simonsson, den föregåendes son, 1668-72. Gift med Anna 1668-72. Erik anges 1672 som inhysing, och värdskapet tillhör nästföljande, förmodligen hans svåger.

Eskil Tomasson 1672-1709 var den, efter vilken hemmanet fick namnet Eskils, länge brukat växelvis med det äldre Landbons. Gift med 1:o Margareta 1672-93, troligen samma Margareta som 1662-68 skrevs som Simon Hanssons dotter; 2:o Malin 1706, som möjligen är identisk med nästföljande hustru. Eskil stod 1693 i restlängden som "fattig och oförmögen", skyldig 53:2:19 smt. Avsigkommet blev hemmanet i synnerhet från 1702, då sonen Erik togs till knekt ehuru fadern var "så gammal och orkeslös, att han ej kunnat hemmanet behörigen förestå"; under flera år erlades ingen skatt, en tid låg Eskil till sängs för ålderdomssvaghet, men ännu hösten 1709 såddes något litet.

Johan Mattsson, bondson från Rullarsböle, fick 3/8 1709 av kronofogden inrymning i hemmanet, men under ett par år rådde ovisshet om dess besittning: en Jöran Classon i Domargård, som hade ämnat tillträda det och lagt ned kostnader därpå, förliktes vid sommartinget 1711 med en bror till Johan, Matts Mattsson i Rullarsböle, om att av denne erhålla 1 1/4 tunna råg för sina utlägg. Matts sades nu ha fått inrymning i hemmanet - men vid samma ting bekräftades att det var Johan som föregående sommar hade brukat upp en del av jorden och nu fick rättens förord till fem frihetsår. Av landshövdingen beviljades honom frihet t.o.m. 1714. Johan mantalsskrevs som husbonde 1710-12; han saknas bland dem som 1719 skattade till den ryska makten. Hans hustru var 1710-12 Malin, möjligen Eskil Tomassons änka och sannolikt för tredje gången gift med nästföljande, i så fall f. 1663, d. 1740 (begraven i kyrkan 22/6).

Jacob Simonsson, f. 1683, är i kyrkboken 1723 skriven som bonde och var enligt ett senare vittnesbörd kommen från Klinkbacka i Pojo. Hans namn ses under bynamnet Åsenby i en restlängd från slutet av den ryska tiden, men ovisst är om det avser honom eller endast är en omkastning av den dåvarande bondens på Nygrann namn, Simon Jacobsson. I tiondelängden för 1724 antecknas, att Johan åtnjöt frihet t.o.m. 1725, men hade erlagt tiondespannmålen. Levde 1740, då hans hustru Malin (se ovan) dog; för hennes identitet med Johan Mattssons hustru talar bl.a. att en Jacobs styvson Johan 1724 mantalsskrevs i gården (i kyrkboken angiven som son).

Hans Jacobsson, den föregåendes son, f. 1712, d. före 1761 (tidigast 1751), bonde 1734 och till sin död. Gift 11/10 1731 med bonddottern från Kurby Märta Henriksdotter, f. 1709, d. 1773; som änka förestod hon hemmanet 1761, skrevs 1765 som mor hos nästföljande. Märta begrovs 1774 13/2.

Johan Hansson, den föregåendes son, f. 1731, d. 1800, bonde 1762-90. Erhöll vid hösttinget 1762 vittnesbörd om ansökt skattevärdering, skulle enligt den få för 50 daler smt lösa hemmanet till skatte, vilket skedde 17 . Till samma ting hade landbonden Johan Johanssons från Domargård låtit instämma vittnen, som skulle styrka att hans förfäder "man efter man" hade innehaft hemmanet, men Johan Hanssons släkt endast "til tredje led ifrån förra ryska ofreden det besutit". Vittnena hade uteblivit, och i stället intygade nämnden "at sedan en af Johan Johanssons förfäder wid namn Eskill genom döden aflidit, har dess måg Arfwid måst gå ut för såldat, ungefär år 1710 under krigstiden, hwarefter hemmanet kommit i främmande händer". Vid påföljande ting, i april 1763, vittnades att Johan Johansson var sonson till mågen Arvid, sålunda dottersons son till Eskil, och att hemmanet hade ledat öde tills Jacob Simonsson upptog det. Då Arvid inte framträder i kända mantalslängder, är det troligt att han kom till gården efter 1712 års mantalsskrivning. Sonsonen uppnådde inte sitt syfte, att för egen del hävda bördsrätt till Eskils hemman. - Johan Hansson var från 19/10 1756 gift med Beata Eriksdotter, f. 1738, d. 18 . Genom en skrift av 6/4 1790 avstod makarna till sin äldsta son Henrik "förvaltningen" av hemmanet, men förbehåll sig "värdskapet" så länge de orkade befatta sig med "den inre hushållningen".

Henrik Johansson, den föregåendes son, f. 1759, d. 18 , fick i stöd av nyssnämnda "överdragelseskrift" vid ting 1790-92 laga uppbud på hemmanet och mantalsskrevs från 179 som husbonde. Gift 1795 med Regina Andersdotter, f. 1771 i Pojo, d. 18 .