DRAGSVIK,

tidigast skrivet Dracsby, Dräsby, Dreskby, Dragsby, men även Draxuik m.m., utgjorde 1540 en by med tre hemman under sammanlagt 4 skattmarker:

Olof Månsson 2 skattmarker

Henrik Persson 1 skattmark

Knut Månsson 1 skattmark

Skattmarkernas summa var oförändrad år 1570, då stångtalet redovisades, men när detta år 1600 var minskat från 20 till 19, var också av skattmarkerna 1/20 avdragen:

1570 4 skattmarker

Staffan Knutsson 7 3/4 stänger

Henrik Olsson 8 5/6 stänger

utbys 3 5/12 stänger

Summa 20 stänger

1600 3 4/5 skattmarker

Staffan Knutsson 9 stänger

Jacob Tomasson 10 stänger

Summa 19 stänger

De tre hemmanen av år 1540 består oförändrade 1543, men det mellersta, Henrik Persson, är därefter flera år borta, tills det 1557 återkommer. Däremellan och från 1558 in på 1600-talet består Dragsvik av två hemman. På dem antecknas följande bönder:

Olof Månsson 1540-43

Erik Olsson 1549-64

Henrik Olsson 1570-71

Jacob Tomasson 1588-1601, 1593-94 oförmögen

Lasse Jacobsson 1606-09

Knut Månsson 1540-61

Staffan Knutsson 1564-1601

Henrik Staffansson 1606-09

De båda sistnämnda bondenamnen står kvar i jordeboken ännu 1623, men redan 1612 anges hemmanen som öde, likaså 1619, då det meddelas att greven låter bruka ängarna, och 1635, då ödesmålet uppges ha varat flera år. Från 1645 ses Dragsvik åter i skattelängderna, men nu med ett enda hemman. Det andra saknas en tid också i ödeslängderna och måste ha ansetts sammanslaget med det behållna, vars bönder var följande:

Simon Mårtensson, bonde 1645-54, med hustru Karin, båda tidigare minst fyra år bosatta i Ekenäs stad, vid vars rådstugurätt Karin 16/7 1645 hade ett tvistemål om en äng i Åsenby; den hade hon med sin man hävdat i fyra år "så länge de bodde i staden", men avstått när de upptog Dragsvik. Karin bodde 1656 kvar här som gammelmor.

Matts Simonsson, den föregåendes son, bonde 1656-65, med hustru Margreta.

Mårten Simonsson, tydligen den föregåendes bror, bonde 1666-80, anges 1681 först "utgammal", sedan död; hustru Märta överlever honom.

Anders Eriksson fick 12/8 1680 brev på att åtnjuta två frihetsår, skattade för det 1682-96; hade hustru Johanna (i mantalsl. 1687-93).

Om ödeshemmanet vittnades vid hösttinget 1675, att det hade legat öde i tjugo års tid, hade åkern i linda, gärdsgårdarna förfallna, dikena ?????

?? sonen Anders Arvidsson, men efter denne inträdde ett nytt ödesmål, som varade till 1689, då Anders Eriksson, bonden på det behållna hemmanet, upptog det på sex frihetsår och sedan skattade för det 1695-96.

År 1695 gjorde indelningskommissarierna av de båda Dragsvik-hemmanen ett boställe för kaptenen vid Karis kompani av Nylands läns infanteriregemente. En officer var därefter herre på platsen och valde fritt mellan att hålla en landbonde eller själv städsla drängar för gårdsbruket. Bonden Anders Eriksson kom snart i konflikt med den första kaptenen, sade upp sig hösten 1696 och flyttade tydligen till Ekenäs stad, där han kort förut hade byggt åt sig en stuga och en bastu.

Innehavarna av kaptensbefattningen och -bostället hade stundom annan militär grad än vad sysslan förutsatte, men de flesta var kaptener. Följande officerare antecknas som knutna till Dragsvik:

Johan Gardemeister, av från Tyskland invandrad officersadel, ärvde efter sin far ett säteri i Sääksmäki socken, hade som ung varit förare vid Tavastehus infanteri, 1677 som fänrik tjänat i Pernau, 1678 blivit löjtnant, senare kapten; dog före 1723. Gift 1695 med Johanna Katarina Gjös, vars far var överstelöjtnant vid Nylands infanteri och ägde bl.a. Rövarnäs i Pargas socken; hon var född 1676, levde 1723 som änka på Rövarnäs och dog där 1749.

Bergstock kapten, skriven här 1706-12. Hade 1706 en drängfogde Anders, 1710-12 en landbonde Anders Andersson med hustru Karin. För Dragsviks skatt till den ryska makten 1719 svarade Erik Andersson.

Henrik Wright, major, född 19/1 1685 i Narva, tjänade där som volontär år 1700, blev på samma ort 1704 som kvartermästare krigsfånge, rymde 1705, samma år fänrik vid Tavastehus infanteri, löjtnant vid Nylands fördubblingsbataljon 1706, senare i andra truppförband, ånyo fånge 1708-10, kapten 1714, major 1718, vid Nylands infanteri 1721-32, avsked som överste 1762, död 6/2 1766. Gift 17 med Sophia Halenia. Hade 1724 ej landbonde, utan tjänare vid "daglig disk och duk"; 1725-27 hade han en landbonde Johan Sundelin, med vilken han inför häradsrätten och landshövdingen hade en tvist om nyttjandet av boställets ägor m.m.

Stierncrantz, B baron, kapten

höll 1734 endast städslade tjänare, senare (?) landbönder, bl.a. en Matts med hustru Anna.

Buck, Jacob Adrian, kapten

uppträdde 1740-46 i några städselmål vid tinget.

Höll 1744 städslat tjänstefolk

Hans son, notarien Martin Buck, var 4/4 1750 stämd att svara fältskäraren Frantz Mathiesen ang. faderns vård under sju veckor före hans död.

Ogelvie, Carl-Reinholt, kapten

höll 1751 städslat tjänstefolk, kärade 13/9 1755 i ett städselmål.

Carl Fredrik Toll, född 1718 i Tobolsk, major, död 1784

hade 1761-65 en landbonde Isak Nyberg med hustru Maria

Landbonde under Tolls senare år, senast från 1771, och efter hans tid till 1792 var Henrik Vikström (i tingsprot. 8/11 1775, § 53, och 21/3 1776, § 51, nämnde landbonden Lars Vikström, osynlig i 1771 års kommunionbok, förutsättes vara identisk med Henrik), f. 1738, son till de hos honom bosatta Johan Vikström (f. 1716, d. 1780) och Maria Lihr (f. 1718, d. 1755). Gift 1:o senast 1768 med Maria Eriksdotter, f. 1743, d. 1/12 1774; 2:o 26/9 1775 med "pigan" Anna Henriksdotter från Brasby Gällar - sannolikt död inom kort, saknas i kommunionboken, där nästföljande hustru är införd som efterträdare till Maria Eriksdotter, 3:o senast 1776 med Maria Jacobsdotter, f. 1751; familjen flyttade till Pojo 1792. Vid ting i mars 1776 dömdes landbonden att enligt sitt kontrakt med major Toll betala eller med byggande ersätta 272 daler smt som majoren blivit skyldig för missbyggnad, av rätten ansedd gälla de åtta år Vikström brukar hemmanet under Toll.

Fredrik Gabriel Hortulin, f. 30/10 1754 i Sverige, Näs i Torpa socken adopt. Riddersvärd 1803 och då även adlad, blev 1777 fänrik vid Nylands infanteri, 1782 stabslöjtnant, 1786 kapten, 1788 major; utmärkte sig under kriget 1789 såsom ledare för ett landstigningsförsök vid Högfors, utfört på Gustav III:s befallning, blev 1790 sekundmajor, 1794 premiärmajor, 1796 överstelöjtnant, tog avsked ur krigstjänsten 1807. Död 12/10 1815 på Högben i Karis. Gift 1:o 1790 i Pojo med Albertina Helena Uggla, f. 3/5 1759 i Pojo, död 12/9 1805 på Raseborg; 2:o 2/6 1811 på Högben med kyrkoherden Gabriel Rings änka Clara Maria Callmeyer, f.